Föreslagen ny styrelseledamot: Helena Torkelsson

Helena Torkelsson växte upp på en mjölkgård i Skåne, fick sin första fjordhäst när hon var tio år och tog veterinärexamen 1991. Hon hamnade av en slump i Tranås och arbetade i början av sin veterinärkarriär framför allt som privatpraktiserande där i trakten, med fokus på just mjölk och häst. Hon var djurskyddschef på Jordbruksverket i fem år och har nu en tjänst som avdelningschef för Djurhälsa på Växa.  

Helena köpte gården i Taleryd strax utanför Tranås 1996 och har drivit sin hästverksamhet därifrån sedan dess. I somras tog hennes barn över gården men hon bor fortfarande kvar och har några hästar. Helena är ett erkänt namn som exteriördomare och hingsthållare, hon håller kurser och föder upp fjordhästar av hög kvalitet under stuterinamnet Kry. Genom den välbesökta bloggen kan läsarna följa henne, hästarna och västgötaspetsarna i vardagen och livet på landet och hon drar sig inte för att ta upp svåra ämnen eller kommentera samtidsfenomen och saker som rör de gröna näringarna.  

När Helena fick frågan om att bli ledamot i regionstyrelsen för LRF Jönköpings län passade det bra in i hennes mission att visa hur viktiga landsbygdsföretag och bönder är, det går i takt med det påverkansarbete hon redan gör i sitt jobb. Eftersom hon kommer från en kontext där ”alla har varit medlemmar i LRF”, och själv genom åren har haft en rad engagemang och förtroendeuppdrag inom föreningslivet, så kändes det ganska självklart att tacka ja. 

– Att verka i det ideella och driva påverkansarbete, det tror jag på. Jag gillar att kunna göra skillnad med kunskap och bra argument, säger hon.  

Genom samverkan mellan LRF och Växa har hon på senare tid bland annat varit med om att driva igenom nya regler för Villkorad läkemedelsanvändning (Vila), vilket till exempel innebär en ökad möjlighet till digitala veterinärbesök i en besättning samt att fler sjukdomar numera ingår, bland annat sommarsjuka och klövsulesår.  

Veterinärfrågan engagerar såklart, och den är mer komplex än vad den ofta framställs som menar hon. En annan fråga hon gärna kommer tillbaka till är att öka förståelsen för vad bönder egentligen gör för alla som lever här, både när det kommer till att producera maten vi ställer på bordet men även hur de har format och formar det som vi tycker är typiskt svenskt. 

– Hur skulle landskapet se ut utan kor som betade och bönder som skördade? Det skulle inte vara Sverige.   

En annan fråga som stundtals får det att blixtra lite i ögonen är den om hur konsumentköplagen tillämpas vid hästaffärer. Som det är nu kan köparen reklamera en häst ett par år efter köpet, och säljaren får vackert betala tillbaka. Det är svårt nog med lönsamheten ändå, utan att man ska behöva vara orolig för att någon lämnar tillbaka ett djur som de haft i sin vård under en längre tid. Här måste det till en förändring. 

– Man kan inte jämföra en häst med en tvättmaskin, säger hon.  

Något som har gått som en röd tråd genom Helenas yrkesliv är att hon även när dagarna har spenderats allt mer framför datorer och i konferensrum så han hon varit noga med att inte tappa kontakten med näringen, att fortfarande vara en person som ”har stövlarna på”. Med dagens diskussion om beredskap och inhemsk livsmedelsproduktion blir det än viktigare, och kanske även lättare, att argumentera för att såväl det offentliga som enskilda ska köpa svensk mat.  

– Den vanliga konsumenten som sitter i en lägenhet i stan, den kan ju också göra skillnad, säger Helena Torkelsson.