Flera viktiga förslag i delbetänkande från Jaktlagstiftningsutredningen

Delbetänkandet som presenterades den 2 april är den första delen av Jaktlagstiftningsutredningens arbete. Betänkandet är i stort bra. Huvuduppgiften i utredningens arbete, förslag om en ny jaktlagstiftning, presenteras den sista december 2025. LRF deltar i utredningens expertgrupp.

Enklare att få tillstånd till skyddsjakt

Förslaget om en ändring i jaktförordningen innebär att kraven för att få tillstånd från länsstyrelsen till skyddsjakt på flera vanliga viltarter sänks. Det gäller t.ex. rådjur, dovhjort, kronhjort och älg men inte fåglar. Utredningens förslag bygger på förslag från LRF. De nu gällande högre kraven för att få tillstånd till skyddsjakt kommer att vara oförändrade när det gäller fåglar och stora rovdjur. Därför att jakt på dem regleras i EU:s naturvårdsdirektiv.

Sekretess

Efter krav från bland andra LRF föreslås att djurägares och jägares personuppgifter kan bli sekretessbelagda ”i ärende om jakt på varg samt i ärende om ersättning för skada orsakad av varg”. Det är en viktig förbättring eftersom nu gällande lagstiftning inte kan förhindra att sådana uppgifter blir offentliga om de begärs ut.

Frivillig flerartsförvaltning

Utredningen föreslår att en utvecklad flerartsförvaltning av klövvilt (i första hand dovhjort, kronhjort och älg) ska grundas på frivillighet och bygga på lokala eller regionala initiativ. Med möjlighet till visst stöd från länsstyrelserna. LRF och flera andra parter har arbetat för frivillighet och att flerartsförvaltning inte får leda till ännu mer byråkrati och ökade kostnader. Så förslagen är bra.

Finansiering av flerartsförvaltning

Eftersom en utvecklad flerartsförvaltning ännu inte finns har utredningen inte kunnat beräkna kostnaderna. Men utredningen föreslår att en framtida finansiering skulle kunna skapas genom att slopa länsstyrelsernas fällavgifter för älg och att i stället höja viltvårdsavgiften. D.v.s. den som alla jägare betalar för ”jaktkortet”.

Avliva och söka skadat vilt

Var och en har rätt att avliva skadade eller sjuka vilda djur av djurskyddsskäl, för att förkorta djurets lidande. Men om djuret fortfarande kan förflytta sig är det inte tillåtet att förfölja eller spåra ett sådant djur, för att kunna avliva det. Utredningen föreslår att jakträttshavaren ska få förfölja sådant skadat djur, för att kunna avliva. En ändring i enlighet med sunt förnuft.

Anmälan av påskjutning

Utredningen föreslår att ”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om vilt som har fällts eller påskjutits under jakt”.

Det finns sedan länge en bestämmelse med skyldighet om att anmäla viss avskjutning, t.ex. för älgjakt. Det som nu föreslås är att det ska finnas möjlighet att kräva att även påskjutning ska anmälas. Motivet är att EU:s direktiv kräver rapportering om avskjutning och även om störning av vissa arter. Det är rimligt t.ex. om en varg eller björn har påskjutits med stöd av 28 § jaktförordningen, för att skydda tamdjur. Ett skadat, stort rovdjur kan vara farligt. Men bestämmelsen syftar även på jakt med stöd av 26 § och bilaga 4 till jaktförordningen. D.v.s. skyddsjakt på eget initiativ (skyddsjakt utan tillstånd från myndighet) på t.ex. kanadagås eller gråsparv.

LRF har motsatt sig anmälan om påskjutet vilt när det gäller jakt med stöd av bilaga 4. Det finns inte ens en definition av vad påskjutning är, när det gäller sådan jakt. Utredningen föreslår att Naturvårdsverket ska utreda hur en bestämmelse i jaktförordningen om detta ska kunna utformas. LRF kommer att bevaka det arbetet så att det inte leder till absurda bestämmelser. Vem behöver veta om en bonde sköt mot och bommade en gråsparv i en silobyggnad?

Ikraftträdande

Det är rimligt att de nya reglerna inte träder i kraft förrän den 1 juli 2026. Med tanke på den tid som krävs för remissförfarande, proposition och beslut i Riksdagen.