Fem mjölkbönder fick medalj av Kronprinsessan Victoria
2024-04-16
Måndagen den 15 april var det mjölkfest på Kungliga Slottet i Stockholm. Sveriges mjölkföretagare, som har levererat mjölk av högsta kvalitet i 23 år, tog emot LRF Mjölks guldmedalj ur Kronprinsessan Victorias hand. Från Västerbotten var det fem gårdar som mottog den hedersamma utmärkelsen.
Årets 23 medaljörer är utspridda över hela landet, från Boden i norr till skånska Degeberga. Storleken på gårdarna skiljer sig också åt, från den största gården med 200 kor, ned 14 kor. Men det som förenar mjölkbönderna är varken geografi eller storlek, utan den fantastiska kvalité på mjölk som levererats år ut och år in - i hela 23 år.
Den 15 april uppmärksammades dessa bönder genom att bjudas in till det Kungliga Slottet. Där delade Kronprinsessan Victoria ut LRF Mjölks hedersamma pris. Till Västerbotten gick inte mindre än fem guldmedaljer.
Från ett tiotal kor till över 100
Micael och Carina Forslund, Häbbefors utanför Kåge med 115 kor var en av guldmedaljörerna.
– Guldmedaljen betyder mycket. De senaste åren har vi jobbat mot den och den blir ett värdigt avslut när nästa generation tar över. Det är ett fint pris för en fin bedrift, säger Micael.
Gården i Häbbersfors utanför Kåge har varit i familjens ägor sedan 1865. Micael tog över 1981 tillsammans med sin bror. Sju år senare flyttade Carina in och började också jobba med korna och 2005 löste de ut hans bror. Under åren har de satsat och utvecklat verksamheten. I stället för den gamla ladugården byggde de en båsladugård och så småningom ett lösdriftsstall med mjölkningsrobotar. De 16 korna är i dag 115. Barnen har också gått in i driften, där yngsta sonen Martin är huvudägare och syskonen Magnus och Maja delägare. Utöver mjölkproduktion jobbar de även med maskinkörning, snöröjning och föder upp tjurkalvar.
– Ska mjölken bli av högsta kvalitet måste djuren må bra. Familjen Forslund håller koll på dem med hjälp av ladugårdens moderna teknik, men också genom att jobba nära dem. Att jobba för den högsta kvaliteten har alltid varit självklart, säger Micael Forslund.
– Det handlar om yrkesstolthet och mjölk är verkligen en fantastisk produkt. Korna äter gräs som vi inte kan tillgodogöra oss och omvandla det till ett högkvalitativt livsmedel med nästan alla näringsämnen vi behöver. Jag kan fortfarande fascineras över det.
Viktigt jobb ur beredkapsperspektiv
Den andra guldmedaljen gick till Bernt och Irene Wikström, Kåsböle utanför Lövånger med 120 kor.
– Vi är jätteglada för guldmedaljen, inte minst Irene som mjölkat ihop 22 år prickfritt. Sedan skaffade vi mjölkningsrobot och det var alltid någon gång där något inte fungerade. Tills nu. Så den här medaljen är efterlängtad, säger Bernt.
– Vi började med en fårbesättning och jobbade heltid utanför gården, men efter en tid kände vi att vi ville satsa på mjölkproduktion igen. 1978 byggde vi ny ladugård för 40 kor. Vår yngste son växte upp och blev oerhört engagerad i lantbruket och 2001 byggde vi lösdriftsstall med mjölkningsrobot för 120 kor. Upptill har vi 250 nötköttdjur, säger Bernt Wikström.
Jobbet är inte bara intressant, det är viktigt också, påtalar familjen Wikström. Nu när beredskapen diskuteras mer tror de också att fler får upp ögonen för lantbrukens betydelse.
– När det är krig och oro i världen funderar nog många på om det är rimligt att vi importerar mer än hälften av all vår mat. Särskilt när det totalt sätt råder brist i världen och vi har goda förutsättningar för att producera livsmedel av hög kvalitet i Sverige. Irene och jag hakade på gröna vågen och satsade sedan, men mycket åkerareal står obrukad här i norr. Det är en resurs som borde användas bättre, säger Bernt.
Andra generationen med guldmedalj
Lövånger är välrepresenterat i guldmedaljsammanhanget i år, då även Urban Åberg, Burgärdan i Lövånger, med 55 kor, fick motta en medalj.
– Det är jätteroligt att få en utmärkelse för allt det arbete man har lagt ner under så många år. Mina föräldrar fick också guldmedaljen och mjölkkvaliteten har alltid varit viktig på gården, säger Urban Åberg.
Han och brodern gick in som delägare i föräldragården 1991 och några år senare byggde de ut till lösdriftsladugård. De 30 korna blev 55 för att så småningom utökas till dagens 120. Sedan 2008 äger Urban gården själv och till hjälp i driften har han sambon Maria Jonsson och fyra anställda i olika tjänstgöringsgrad.
– Jag trivs med jobbet för man arbetar nära naturen. Man får följa årstidsväxlingarna, djuren och även växtodlingen är intressant. Jag kommer att fortsätta att satsa på gården de yrkesår jag har kvar och tanken är att skaffa mjölkningsrobot. Då blir det enklare för den som tar vid sedan, säger Urban.
Diplom för 13 stycken så kallade ”hundratonnare”
En guldmedalj gick även till Kerstin Lundkvist och Krister Persson, Hertsånger utanför Ånäset med 45 kor.
– Guldmedaljen är ett kvitto på att man arbetat hårt i minst 23 år. Det är många parametrar som ska stämma och hårda krav så vi är absolut stolta över att ha lyckats! Även Kristers moster fick guldmedaljen och det var hennes kor han först tog över, säger Kerstin Lundkvist.
På gården lägger man ner mycket tid och energi på korna. Ska de mjölka av högsta kvalitet måste de må bra. Mycket påverkar, från foder till skötsel och noggrannhet vid mjölkningarna. Gården har inte bara lyckats med kvalitet. Här finns även ovanligt många kor som lever länge och ger stora mjölkmängder under sitt liv. Flera över hundra ton.
– Vi har fått diplom för 13 stycken så kallade hundratonnare och just nu har vi två sådana som vi fortfarande mjölkar. Vi har också kvar kon som har gett allra mest, 696 Stella. Hon är en 19-årig pensionär, men kom upp i 173 ton! Vi har även kvar en annan pensionär som nu är 18 år och kom upp i 123 ton. Sådana kor kan vi inte göra oss av med även om de slutat mjölka.
Lynnet är viktigare än mjölkmängd
Västerbottens sista guldmedalj gick till Kent-Olov Olsson, Nordsjö utanför Norrfors med runt 20 kor.
– Guldmedaljen är ett kvitto på att djuren har mått bra, annars mjölkar de inte av högsta kvalitet. Kraven på mjölken har bara blivit högre och att klara 23 år är en bedrift. Det hela känns lite mäktigt och jag är hedrad över att få denna utmärkelse, säger Kent-Olov Olsson.
I ladugården har han ett trevligt gäng, eftersom han främst avlar på lynne. Det är viktigare än största mjölkmängd. Att sträva efter den högsta kvaliteten har alltid varit självklart.
– Ekonomi och kvalitet hänger ihop. Den bästa mjölken ger mer betalt och betyder också att man har friska djur, vilket gör att man har roligare på jobbet. Kraven på mjölken är höga i dag men de är inte orimliga. Sköter man kon går det att uppfylla dem, säger Kent-Olov.
