Krönika: Erik Carlsson

Erik Carlsson valdes till ny ledamot i LRF Östergötland vid regionstämman i år. I sin krönika skriver han om värnandet av åkermarken och varför det är en så viktig fråga att driva.

Nu ni, nu är det nära! Maj har bara några få skälvande dagar kvar innan det lämnar över till juni, vår första riktiga sommarmånad. Framför oss har många av oss kanske årets största arbetstopp när första skörden vall skall bärgas. Mycket står på spel, och vi ska säkra det så viktiga vinterfodret till våra djur. Det blir många och säkert långa kvällar i traktorn innan man ser raden av nytäckta plansilofack sida vid sida, eller det så karaktäristiska ljudet från höskullens surrande torkar. En del kallar surret för oljud och störs av det, för mig är det trygghet och ett lugn att mat kommer finnas för sämre tider. Det gäller att hushålla, att lagra i ladorna, tills den dagen vi maten behöver. Min egen höskulle har i år ett litet jubileum, det blir höskörd nummer 150 som den får uppleva. Man kan inte annat än att känna en viss respekt för de som reste detta hus för så länge sedan, i hopp om att ha någonstans att lagra till sämre dagar. Det östgötska jordbruket må ha förändrats en smula sedan det begav sig till premiär-höskörden 1874, men då – liksom nu – arbetar vi bönder för att försörja vår befolkning.  

Värnandet av åkermarken ofta nedprioriterat

Just det där sista, att försörja en befolkning, är något som jag tycker fler skulle ta sig en minut eller två att reflektera över. Vi ska ha klart för oss att ny åkermark växer inte på träd, varken i Östergötland eller någon annanstans i världen. Alla vi duktiga bönder som enträget sköter våra åkrar, plockar sten och med tilltro till växtkraften låter marken ta hand om vårt utsäde har förstått det fantastiska i jordens magi. Vi ger den en näve frön och vi får en korg full av skörd tillbaka. Hur kan vi gräva bort matjorden, asfaltera och resa hus efter hus på den mark som ska föda oss? Den mark som skall fylla vår korg med skörd och mätta våra munnar! Både LRF Östergötland och LRF Ungdomen Östergötland skriver i varsin motion som röstades igenom på vår egen regionsstämma, och skickades vidare till riksstämman nu i maj om vikten av att bevara jorden. Åkermarken är och förblir en ändlig resurs. Det är dags att vi säger ifrån, nu en gång för alla! Det pratas ofta om bevarande av åkermarken som något viktigt, men inte helt sällan blir det sedan nedprioriterat eftersom andra viktiga samhällsintressen väger tyngre. Har ni smakat på ordet samhällsintressen? För mig kan det inte betyda något annat än att det är något som är av vikt för ett helt land. Jag skulle vilja se den politiker som kan stå rakryggad och säga att mat till sin nation inte måste vara det viktigaste när man ska prioritera!? Hur kan infrastruktur som vägar och flygplatser, industribyggnader eller köplador vara viktigare än mat på bordet?  

Man ska inte ställa saker emot varandra, det blir lätt en polariserad bild, men nu har vi nått dit att det är dags. Det är nu, nu nu nu, det är dags att säga stopp! Inte ett enda odlingsbart hektar till ska få bebyggas innan man verkligen vänt upp och ner på varje annat tänkbart alternativ till placering eller ianspråkstagande när man väljer plats. Det är dags att kulturminnen och biotopskydd får stryka på foten, om vi står i att välja mellan dem eller åkermark, vi måste värna vår odlingsjord! Den kommer inte gå att rädda när den väl ligger där under asfalten. Jag minns en tavla jag sett någonstans: ”Där ingen lie kan slå, där igen plog kan gå, där ska huset stå”. Om vi satte upp denna text och fick fler att förstå innebörden av att om vi inte följer andemeningen så kommer vi bli hungriga. Jag är helt säker på att mina företrädare här på den gården där jag är bonde tog detta som en självklarhet, min ladugård ligger nämligen på ett berg. Och jag har en förhoppning och tro att det ska kunna firas 200års jubileum med höskörd i vår ladugård innan mitt värv är färdigt här, mitt i den östgötska myllan.  

Vill driva den frågan framåt

Vid vår regionsstämma i mars valdes jag till ny ledamot av regionstyrelsen. Jag hoppas kunna bidra med några nya tankar som tillsammans med den breda kompetens som finns inom LRF Östergötland ska ta oss framåt. För vi ska bara framåt nu! Östergötland är ett av Sveriges rejäla jordbrukslän som ska förse befolkningen med mat. Det som Du och jag odlar på våra åkrar, den mjölk, de ägg och det kött som kommer sprunget ur vår jord är nyckeln och vägen framåt till ett hållbart Sverige. Vi måste bara se till att vi får ha vår jord ifred, så vi kan fortsätta med just det vi är bäst på, att skapa mat! Jag hoppas jag har ert förtroende att driva den här så viktiga frågan framåt – det är dit vi ska!  

Med hopp om en skön sommar med lagom mycket regn! Vi hörs! 

Erik Carlsson 
mjölkbonde på Herrsäter Kungsgård i Åtvidaberg