Engagemanget driver Katarina

När Land Lantbruk för trettonde året i rad listar de personer som gjort största avtryck samhällsdebatten för de gröna näringarna under 2024 klättrar Katarina Wolf, Rimforsa från plats 29 till 22. Hon är inte bara mjölkproducent utan också ordförande för LRF Ungdomens riksstyrelse.

Du valdes till LRF Ungdomens nya ordförande i mars. Hur har året varit?

Det blev en flygande start och ett minst sagt intensivt år. I snitt har det blivit en resa till Stockholm i veckan. Det har varit ett pusslande när man driver ett lantbruksföretag i Rimforsa, men jag har ju mina bröder att dela det med.

Samtidigt är det ett förtroendeuppdrag. Någon måste vara rösten utåt för unga företagare. Och när vi nu blivit inbjudna till departementet, offentliga utredningar och olika samtal måste vi ta vara på möjligheten för att kunna förändra.

Direkt efter stämman fick du en inbjudan till ett möte med statsministern och landsbygdsministern. Vad gav det?

Precis innan jul fick vi beslut om nytt referensår för naturrestaureringslagen. Det var en stor seger. Regleringsbrevet till Naturvårdsverket med uppdraget att förenkla reglerna för lantbruksföretag och tillsättande av den utredning som ska se över finansiella instrument vid ägarskiften fick vi också se.

Sedan vet jag inte om detta var resultatet av vårt samtal. Vi får många gånger frågan om ”Vad gör ni egentligen, inom LRF och LRF Ungdomen?”Men vi ligger på och klart att detta ger resultat, även om det kan ta tid. Nu ser jag fram emot den nya livsmedelsstrategin och vad den kan innehålla.

Du satte ett djärvt mål, att nå fram till beslutsfattare och andra aktörer för att öka kunskapen om svenskt lantbruk. Hur går det?

Jag märker ett helt annat intresse för lantbruksföretagandet idag, mycket hänger ihop med beredskapsfrågan, att vi måste öka vår självförsörjningsgrad och stärka den svenska livsmedelsproduktionen.

Det är många som vill träffa oss och höra våra förslag och åsikter. Vi har sagt att vi gärna är behjälpliga med inspel och som bollplank. Jag har fått ta plats i jordförvärvslagsutredningen där jag kan ge perspektiv från gårdsplanen. Även om övriga är jurister och statssekreterare har vi den praktiska erfarenheten av lantbruk. 

Du har lyft frågan om generations- och ägarskiften, om vikten att ge unga bönder framtidstro.

Det handlar om vår framtida försörjning av mat, frågor som inte bara rör oss unga lantbrukare utan hela branschen. Står vi utan bönder blir det ingen mat. Som ung har man inte hunnit bygga kapital och affärsrelationer, man är oerhört sårbar och behöver någon form av ekonomiskt skyddsnät, därför välkomnar vi att Jordbruksverket nu fått ett uppdrag att utreda hur detta ska kunna gå till.

Du sätter även fingret på vikten av social hållbarhet. Är det något samhället missat?

Vi pratar mycket om hållbarhet som grön omställning och den ekonomiska i form av lönsamhet, men utan den sociala dimensionen kommer det inte att fungera. Vi ställer frågan ”Hur får jag mitt eget företagande att gå ihop med familjelivet?”

Situationen med höga räntor, prisinflation på insatsvaror och låga avräkningspriser sätter hård press på många. I februari kommer Jordbruksverket att presentera sin studie kring psykisk ohälsa bland lantbruksföretagare. Den glimt jag fått se visar på ett ganska tungt resultat. Men jag tycker det är bra att vi sätter ljuset på denna fråga.

Vad ska du göra under 2025?

Vi ha fortfarande mycket att göra. Vi kommer fortsatt att driva frågan om hur vi kan skapa förutsättningar för att ägarskiften kan underlättas och göras på ett bra sätt, lantbruksföretagens roll när beredskapen ska stärkas men också kompetensförsörjningen i vår näring.

Sverige behöver unga människor som vill och kan ta över lantbruk och driva dem. Men vi behöver också unga människor som ser en framtid i yrken som djurskötare, maskinförare, rörmokare, elektriker, veterinärer och rådgivare. Vår livsmedelsförsörjning är beroende av många kompetenser som kan lantbruk och finns runt omkring.