En ovärdig beskrivning av svenska bönder
2024-05-23
Just nu pågår en debatt där mjölkproducenter målas ut som om de inte bryr sig om sina djur. Ingenting kunde vara mer fel. Så inleder LRF Västernorrlands ordförande Gunilla Kjellsson sitt debattinlägg i Örnsköldsvik Allehanda gällande regeringens utredning om beteskravet.
Just nu pågår en debatt där mjölkproducenter målas ut som om de inte bryr sig om sina djur. Ingenting kunde vara mer fel. De värnar sina djur och jobbar för att korna ska må bra och trivas 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Det är det som skapat en djuromsorg i världsklass i Sverige.
1988 beslutade riksdagen om den så kallade beteslagstiftningen. Då, för 36 år sedan, stod en majoritet av Sveriges alla mjölkkor uppbundna i stallar med begränsad rörelsefrihet. Då behövdes lagen för att stärka djurvälfärden. I dag, nästan fyrtio år senare, ser det annorlunda ut på de svenska mjölkgårdarna.
De flesta mjölkkor lever i moderna, ljusa lösdriftsstall med stora ytor för rörelse. Här väljer korna själva när de vill äta, vila, umgås och på många gårdar även mjölkas, då de mjölkas i robot. Alla djurhållare är positiva till bete, vilket gynnar biologiskt värdefulla betesmarker. Men det ser olika ut på gårdarna vilket påverkar hur de lyckas med logistik och bete.
I de flesta lösdriftsstallar grupperas mjölkkon och då krävs också fållor för att bibehålla dessa grupper även vid utevistelsen. Det är en utmaning att näringsförsörja en modern mjölkko på bete. Finns ingen djurhållare som vill låsa in sina mjölkkor, sinkor eller ungdjur men däremot vill vi modernisera beteslagen så att den anpassas till hur det ser ut i dag. Det är positivt att det nu pågår en utredning för att se om beteslagen behöver moderniseras och vi inväntar den rapporten.
Att läsa hur ledarskribenten i ST (17/5) utmålar bönder att inte se sina djur som levande varelser och bedriva ett djurplågeritåg är ovärdigt.
Djuren har fått det mycket bättre sedan lagen skrevs och svensk mjölkproduktion är betydligt mer klimatsmart än i många konkurrerande länder.
Under samma tid har antalet svenska mjölkkor nästan halverats, från 564 500 till 295 000 i dag. Det tillsammans med att det byggs för lite nya stallar i landet är Sveriges verkliga problem. Vi behöver volymssäkra svenska livsmedel och skapa förutsättningar att faktiskt kunna ta betalt för svensk mjölk som produceras av betande kor, vilket inte funkar när Sverige väljer att lagstifta i frågan i motsats från många andra medlemsstater.
I dag är hälften av mejeriprodukterna som konsumeras svenskproducerade. För ostar ser det ännu värre ut, sex av tio ostar som säljs i handeln är importerade från länder med lägre djuromsorgskrav. Utvecklingen går snabbt i fel riktning.
Om vi inte kan vända det här så tvingas vi i framtiden förlita oss på andra länders mjölkproduktion för att tillgodose våra behov. Det går stick i stäv med målen i den nationella livsmedelsstrategin. Faktum är att höjd livsmedelsberedskap är ett krav för vårt nyblivna Nato-medlemskap. Ett konkurrenskraftigt jordbruk är en av nycklarna för svensk civilberedskap.
Det är bondens omsorg om djuren 365 dagar om året som säkrar en god djurvälfärd. För att producera mer mjölk behövs en beteslag i takt med tiden, men det får självfallet aldrig ske på bekostnad av djurvälfärden.
Gunilla Kjellsson, ordförande LRF Västernorrland
