Det ohållbara hållbara?

KRÖNIKA: I dagens debattklimat märks en allt större polarisering, även i Sverige. Frågor om hållbarhet och brukande av naturresurser väcker starka känslor och olika tolkningar. Håkan “HåPe” Persson från LRF Västra Götaland reflekterar över dessa frågor och betonar vikten av att stärka ägande- och brukningsrätten för att säkerställa en hållbar framtid för lant- och skogsbruket.

I dagens debattklimat överallt i världen märks en allt större polarisering, även i ”konsensuslandet” Sverige. Olika ord förstärks eller används i olika syften beroende på vem avsändaren är. Skövlas vår skog eller brukas den hållbart? Är vår rovdjurspolitik hållbar? Är det hållbart att inte ta hänsyn till fotosyntesen i de nya NNR-rekommendationerna eller andra klimatberäkningar?

Tama idisslare versus viltkött

Våra tama idisslare, främst nöt men även får, hamnar ofta i skottlinjen då de avger metan och den verksamhet som våra bönder bedriver klassas dessutom som miljöfarlig verksamhet! Viltköttet däremot anges ofta som både klimatsmart och hållbart. Hjortviltet är också idisslare, vad är det för skillnad på metan och metan? Dessutom betar de tillväxtskog som skulle kunna binda mer CO2 eller på åkermark där grödor aldrig kommer till normal skörd, ofta på marker där brukaren/ägaren har svårt att freda sig. Som om det inte vore nog så tycks några få tro att visent och kanske även vattenbuffel skulle vara bra för hållbarhet och mångfald. Dessa är också idisslare och tar heller inte hänsyn till fastighetsgränser och allemansrätten.

Stärk ägande- och brukningsrätten

Vi måste jobba för att stärka ägande- och brukningsrätten i både lagstiftningen och i olika myndigheters och organisationers tankesätt, tolkning och tillämpning. “Alltid mera, aldrig nog” är en devis som ofta kan tillämpas i delar av dessa organisationer, politik och myndigheter vad gäller deras ofta urbana syn på landsbygd och gröna näringar.

Urban välfärdshögfärd

Vi lever i Sverige som har fantastiska förutsättningar att öka vår produktion från mark, stallar och skog. Men tyvärr verkar flera ta vårt välstånd och mätta magar för givet. Kan man kalla det för urban välfärdshögfärd? Vi kan inte leva på att kontrollera varandra i det oändliga bara för sakens skull. Här kan även våra egna företag ta sig en tankeställare: vad är praktiskt hållbart och vad blir bara jobbskapande hittepå? Vi kan behöva fler arbetande händer och inte fler knapptryckande för att skapa en sorts hållbarhet för ett fungerande samhälle.

Vi behöver snabbt jobba på en ny älg- och klövviltförvaltning innan vi som markägare och brukare blir överkörda av andra intressen som inte behöver ta konsekvenserna av vilttrycket. Vi behöver jobba med våra politiker så att det blir verkstad i flera frågor, bland annat rovdjursfrågan, äganderätten och kanske även tjänstemannaansvaret. Vi behöver långsiktiga och justa spelregler för lant- och skogsbruket. Då kommer de flesta av oss lämna över mark och skog i god hävd till nästa generation, det är hållbarhet.

Vad kan jag då själv göra? Lätt att knapptrycka här. Jag älskar min skog och en del krumelurtallar som ska stå kvar. Men det ska vara mitt eget hållbara val och beslut.

Håkan “HåPe” Persson
LRF Västra Götaland