Caroline Arvidsson är Årets Ungdomsstipendiat
2025-03-25

Djurskötaren Caroline Arvidsson, 34 år från Gräsmyr, är mottagare av LRF Ungdomen i Västerbottens årliga Ungdomsstipendium. Det var en rolig överraskning, berättar hon när vi ringer upp för en intervju.
Caroline, eller Carro, bor i Gräsmyr tillsammans med sambon Tom, deras två katter Nelson och Carl Fredrik, ett gäng höns, och så hästar såklart! Carro kommer ursprungligen från Ersboda i Umeå och 2017 köpte de gården där de nu bor. Till vardags arbetar hon som djurskötare på en gård i Agnäs.
Hur hamnade du inom de gröna näringarna?
- Ja, det var inte helt självklart. Jag utbildade mig till florist under gymnasiet men när jag tog studenten fick jag ingen fast tjänst, så jag gick till Arbetsförmedlingen och därigenom hamnade jag på ett lantbruk i Mullsjö Nordmaling. Jag kom in, helt grön och oerfaren, och där lärde jag känna Elin som också var anställd. Elin lärde upp mig och vi arbetade där tillsammans ett par år.
Efter några år tillsammans med Elin lades tyvärr lantbruket ned och deras vägar som kollegor skildes åt. Carro valde då att utbilda sig till undersköterska och arbetade i många år inom äldreomsorgen i Gräsmyr. Men så en dag ringde Elin upp!
- Elin och hennes man hade byggt ut sin ladugård och ställt om till lösdrift, och de behövde personal. Hon hörde av sig till mig och frågade om jag ville prova jobba hos dem, och jag sa självklart. Trots att åren hade gått, skrattar Carro.
- Jag började med helger och enstaka dagar under veckan, men sedan 2021 är jag fast anställd på heltid. Mitt huvudansvar är kalvarna, men självklart också kvigor och kor. Jag ser till att de hålls rena, är mätta, friska och får den vård och omsorg som de behöver.
Har hittat rätt
Carro beskriver sin arbetssituation med stor glädje och entusiasm. Fysiskt arbete med stor variation och omvårdnaden av djuren känns både meningsfull och rolig.
- Jag tycker att det är fantastiskt roligt. Jag gillar att arbetet har en sådan stor variation där året går in i olika cykler som medför olika typer av arbetsuppgifter. På sommaren kör jag fyrhjuling och delar ut kraftfoder i hagarna, på vintern är det mer stillsamt, och sedan kommer kalvarna.
Carro berättar om hur hon särskilt brinner för djuren och deras välmående.
- Djur är roliga, man bygger upp en relation till dem och lär känna deras olika personligheter. Vissa kommer man väldigt nära, vissa vill vara lite mer ifred, men oavsett så följer man dem och ser till att de har det bra.
Att vara djurskötare är en bred titel
Som djurskötare har man många roller, man vårdar, får agera barnmorska, städare, frisör och mer därtill förklarar Carro. Hon berättar om en föreläsning som hon lyssnade på rätt nyligt, där ett lantbruk beskrevs som ett hotell, och hon instämmer.
- Föreläsaren från Rosdala Gård beskrev lantbruket som en hotellverksamhet, där korna är gästerna. Det var en bra liknelse, man vill att gästerna ska ha det så bra som möjligt för då går hotellverksamheten bra. Det är mitt ansvar att se till att djuren trivs, att dom mår bra, att de gillar maten som de får och inte har några klagomål.
Skillnad och likheter med att jobba inom vården
- Mycket upprepas på ett lantbruk, som på alla jobb. Det är viktigt med rutiner och samtidigt arbetar vi med levande ting och då händer det alltid grejer. Precis som när man jobbar inom vården.
En av sakerna som gör att Carro trivs så bra är att det är ett bra schema, fram för allt i jämförelse med vårdyrket.
- Jag jobbar 7-16 varannan vecka, och den andra veckan jobbar jag 11-20 fast med fredagen ledig. Och sedan inga helger. Det är fantastiskt, och så ser det inte ut inom vården.

572: Kalven Eivor
Som ett exempel berättar Carro om Eivor, 572, som föddes när Carro var helt ny på gården. Att få följa ett djur i dennes liv och se till att det blir så bra som möjligt, är meningsfullt.
- Jag minns henne tydligt, hur hon hade problem med magen och hade diarré, och inte trivdes så bra i gruppen med andra kalvar när hon var liten. Och självklart tog vi hand om henne och såg till så att hon växte upp och mådde bra. Nu idag är hon en mjölkko och det är så roligt att ha fått följt henne under hela hennes uppväxt. När hon skulle få sin första kalv så visste vi hur hon var när hon var liten, vad hon blev stressad över och vad som behövdes för att hon skulle känna sig trygg, och det gick superbra för hennes kalv. Nu ska hon snart få sin andra kalv och det är så fint att följa.
I framtiden tror jag på en ännu bättre djurvälfärd
När Carro tänker på framtiden så lyfter hon direkt djurens välmående. Hon hoppas på att den preventiva omvårdnaden ökar, inte minst genom att öka antalet vaccinationer.
- Jag får vaccinera i samråd med veterinär, och vi vaccinerar mot lite olika saker. Exempelvis vaccinerar vi blivande mödrar med rotavaccin, som övergår till kalven innan den är född. Det är väldigt bra, för det är tufft för en kalv att ha diarré, men då föds de med ett visst skydd.
Carro förklarar att det finns flera vacciner som verkligen ökar korna och kalvarnas livskvalité, och att det finns ännu fler oupptäckta vacciner som skulle behöva tas fram. Medicinsk vård för kor och kalvar behöver ständigt utvecklas, det kommer nya sjukdomar och det behövs pengar till forskning.
- Exempelvis kan man idag vaccinera mot att bakterier som finns i spån, och som kan komma in i kornas juver, får fäste. Det är annars något som korna fort kan bli väldigt sjuka av, så det vaccinet räddar djurliv. Likaså är vaccin mot lunginflammation på kalvar väldigt bra. Förr fanns inte det, men nu kan vi arbeta förebyggande. Det är mycket bättre att förekomma än att behöva ge antibiotika när det väl har brutit ut.

Motiveringen lyder
De flesta företagare inser vikten av kompetent personal men många lantbrukare vet hur hur svårt det kan vara att rekrytera någon med ett gott djuröga. Mottagaren av Västerbottens ungdomsstipendium 2025 är en djurskötare som med en outsinlig källa av engagemang, kunskap och tålamod är uppskattad av både fyrbenta och tvåbenta kollegor. Caroline Arvidsson är även en god medmänniska och en sann glädjespridare vilket gör henne till en fantastisk ambassadör för de gröna näringarna och livet på landet.
Caroline mottar ett stipendium på 5000kr