Avskogningsförordningen: Fler regler, mindre biologisk mångfald

EU:s avskogningsförordning ökar regelbördan för lantbrukare och myndigheter, samtidigt som den riskerar att hämma biologisk mångfald och livsmedelsproduktion. Motstridiga lagar skapar osäkerhet och risken för ökad import av livsmedel med sämre hållbarhetsstandard växer – allt medan byråkratin blir tyngre.

Sveriges biologiska mångfald behöver ett lantbruk som kan och vill investera. En begränsade faktor för framtida investeringar är alla lagar, regler och kontroll, där nu EU:s avskogningsförordning kan sättas upp på topplistan. Regeringens utredning för att anpassa svensk rätt till EU:s avskogningsförordning försöker mildra effekterna men når långt ifrån fram hela vägen. Som EU:s avskogningsförordning och EU:s lag för naturrestaurering är utformade idag kommer de att krocka med varandra. Mitt i de ökade antalet inkonsekventa regelkrav står den enskilda jord- och skogsbrukaren och riskerar att bryta mot lagen oavsett hur hen agerar.  EU:s avskogningsförordning skapar en kontrollinflation där det långt ifrån är säkert att ansvariga myndigheter kommer klara av sitt uppdrag när EU:s avskogningsförordning börjar att tillämpas den 30 december 2025. Vad gäller då, hur kommer den enskilda lantbrukaren att drabbas?  
 
”Sverige behöver stabilitet och framtidstro för att kunna öka den svenska livsmedelsproduktionen och stärka den civila beredskapen. Att EU nu driver på införandet av EU-avskogningsförordningen som leder till motsatsen är absurt. Utredningens förslag kommer addera till risken för ökad matimport. Även det svenska landskapet kommer få betala med försämrad biologisk mångfald som följd?” Säger Mikaela Johnsson, LRFs vice förbundsordförande.
 
”Lantbruk kan inte bli en brottslig handling för att EU massproducerar lagstiftning som krockar med varandra. Sveriges lantbrukare vill investera och skapa fler betesmarker, men då måste det ske med lagens stöd. Inte med hot om åtal eller böter hängande över sig.”

Produkter som inte får säljas 

EU:s avskogningsförordning syftar till att förhindra avskogning och skogsförstörelse. Avskogningsförordningen gäller vid produktion, import och handel med sju specifika råvaror: nötkreatur, trä, gummi, kaffe, oljepalm, kakao och soja. Förordningen innebär att produkter inte får säljas om de har orsakat avskogning eller skogsförstörelse.

”Det blir kontraproduktivt när EU:s avskogningsförordning ska tillämpas i ett land som Sverige, som till två tredjedelar täcks av skog.” Säger Mikaela Johnsson, LRFs vice förbundsordförande.

Regeringen bör i sin kommande proposition gällande EU:s avskogningsförordning förtydliga att fängelsestraff endast kan tillämpas vid grovt uppsåt. Enligt miljöbrottsdirektivet ska höga straff röra uppsåtliga handlingar som kan få katastrofala konsekvenser, såsom omfattande föroreningar, industriolyckor med allvarliga konsekvenser för miljön.

”I Sverige, där skogen växer, är inte avskogning problemet. Sveriges utmaning är att minska matimporten och förutsättningar för att kunna öka inhemsk livsmedelsproduktion. Vilket stärker vår livsmedelsberedskap och bidrar till den biologiska mångfalden. Regeringen måste agera, både på EU-nivå och i kommande regeringsförslag, så lagstiftningen jobbar för grön utveckling och stärker livsmedelsberedskapen. Ett första steg är att minska antalet lagar och regler, inte massproducera nya.” Säger LRFs vice förbundsordförande Mikaela Johnsson och fortsätter,  ”Regeringen och EU-kommissionen har lovat att minska den inflationsvåg av lagar och regler som drabbat lantbruket det senaste decenniet. Ett löfte som möjligt att genomföra, likt löftet att minska den ekonomiska inflationen.”

Avskogningsförordningen hämmar möjligheten att bedriva och hållbart utveckla svensk mjölk- och nötköttsproduktion och skogsbruket i hela landet. Det går emot vår nationella livsmedelsstrategi om ökad produktion av livsmedel.

EU-förordningar krockar med varandra - avskogning och nature restoration law

EU:s naturrestaureringslag anger att medlemsländerna måste restaurera (återställa) en rad olika naturtyper. Att öka arealen betesmark kommer vara viktigt för Sverige, inte bara för att klara EU:s krav utan också för att öka den biologiska mångfalden. Här går avskogningsförordningen och naturrestaureringslagen i konflikt. Det problemet måste lösas av EU och våra svenska myndigheter. Avskogningsförordningen kräver också att medlemsländerna fastställer vilken annan lagstiftning som ska följas för att produkterna ska anses "avskogningsfria".

Utredningen bedömer att artskyddsförordningen och miljöprövningsförordningen är sådana regelverk vilket gör det än mer komplicerat för skogsägare och nötköttsproducenter att sälja sina produkter oavsett risk för avskogning eller inte. Bestämmelser som hindrar handel med virke och nötkött som inte följer relevant lagstiftning, kräver att lagstiftningen i sig är rättssäker och tydlig, vilket artskyddsförordningen inte är. Vidare är kraven på spårbarhet av råvaran i praktiken omöjlig att följa.  

Fakta: Sverige ett lågriskland för avskogning

• Sverige har sedan år 1903 ett återbeskogningskrav som är till för att garantera skogens återväxt. Det betyder att för varje träd som avverkas så ska skogsägaren plantera minst ett träd till.  
• Idag är det 2-3 plantor som sätts i jorden och mängden skog i Sverige har närapå fördubblats sedan återbeskogningskravet infördes.  
• I den mån avskogning (omvandling från skog till jordbruksmark) har utförts i Sverige den senaste tiden så är detta drivet av bidrag från staten och det har i många fall sitt ursprung i att öka den biologiska mångfalden. 
• Om skog ska omvandlas till jordbruksmark så krävs det i Sverige anmälan till myndighet. Detta antingen genom en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen eller en samrådsanmälan till annan relevant myndighet (exempelvis länsstyrelsen). Mot denna bakgrund kan det som EU definierar som avskogning redan idag hanteras inom ramen för befintliga kontrollsystem.

Läs mer

På regeringens hemsida kan du ladda ner och läsa hela utredningen. 

Anpassning av svensk rätt till EU:s avskogningsförordning