Årets äldsta guldmedaljörer ser ljust på mjölkens framtid

Årets äldsta och sydligaste guldmedaljörer är Lennart och Erna Eriksson, 72 och 69 år i Fjärås. Med sina 18 fönster på 54 meter stall kan de också vara två av landets mest vana fönstertvättare.

– Det är jätteroligt att få guldmedaljen. Ska man lyckas i så många år med högsta kvalitet måste man vara på tårna hela tiden. Detta är verkligen något att vara stolt över och vi ser fram emot upplevelsen som väntar nu, säger Lennart och Erna Eriksson.

Gården i Fjärås är årets sydligaste medaljgård och Lennarts familjehem, som han tog över 1989. Även Erna kommer från en gård, men där fanns bara två kor. Utvecklingen i branschen och på gården har varit stor. De 40 korna har blivit 120 årskor, som sköts med hjälp av dottern Linnea och en halvtidsanställd. Arbetsmiljön för både kor och människor är ljus och luftig.

– När vi byggde nytt lösdriftsstall valde vi fri takhöjd och vitt plåttak som reflekterar ljuset. På 54 meter stall fick vi in 18 fönster, vilket inte var så vanligt 2001 när ladugården byggdes. Och vi märker hur bra korna mår av ljuset och luften i denna fina miljö, säger Erna Eriksson.

De flesta av korna är svartvita holsteinkor, men där finns även några ljusbruna jerseykor. Släktlinjen har funnits på gården sedan slutet av 1960-talet.

– Pappa bytte till sig en jerseyko mot en tjurkalv, och sedan har de hängt med. De är lite speciella, och vi brukar säga att du inte har varit med om något envetet förrän du har träffat en jerseyko. Men de är också roliga och har fantastiska halter! En favoritko behöver inte mjölka mest – den kan vara speciell på andra sätt.

Nästa generation tar vid

Parets stora intresse för kor har smittat av sig på nästa generation. Inte bara till dottern Linnea, som jobbar på gården, utan även till sonen Fredrik och dottern Anna, som båda arbetar på andra gårdar.

– När vi ses blir det en hel del diskussioner om kor och jobbet, men så är det också väldigt intressant. Det är omväxlande med djuren, växtodlingen och hur allt hänger ihop – från foder till djuromsorg och all utrustning. Man måste vara noggrann med allt om man ska lyckas med mjölken, säger Erna Eriksson.

Det allra viktigaste är friska och välmående djur. Dottern Linnea har ett bra djuröga och sköter avelsdelen, semin och planering. Hon har även gått utbildning i ViLA (Villkorad läkemedelsanvändning), vilket innebär att hon får utföra vissa behandlingar utan att en veterinär behöver komma ut.

– När man är med korna hela tiden lär man sig läsa dem. Man ser på ögon och öron hur de mår. Är det något, måste man agera direkt – man kan inte bara hoppas att det löser sig. När djuren är friska är jobbet roligare, och det är också ett kvitto på att man gör allt rätt, säger Lennart Eriksson.

Mjölk – en viktig del av framtiden

Både Erna och Lennart är stolta över gårdens mjölk och över att producera livsmedel.

– Vår produkt är ju allt annat än skräpmat! Mjölk är fullt av näringsämnen, och de som går på gym dricker proteinmjölk för att bli starkare. Det är fantastiskt vad mejerierna kan göra av vår mjölk! Själva äter vi gärna olika ostar – inte minst Kvibille ädelost, som kommer härifrån våra trakter, säger Lennart Eriksson.

– Jag tror att folk i allmänhet har fått upp ögonen för hur viktiga vi är. Läget i omvärlden gör att fler inser att vi inte kan ta maten för given. Vi behöver svensk livsmedelsproduktion och beredskapslager. Bönderna gör en viktig insats, säger Erna Eriksson.

Hon lyfter också fram mervärdena i svensk mjölk och mejeriproduktion.

– Vi har högre krav än många andra länder, särskilt när det gäller djuromsorg. Svenska bönder hör till dem som använder minst antibiotika i världen. Det skulle jag önska att fler tänkte på när de handlar.

En bransch i ständig förändring

Under åren som mjölkbönder har de sett mjölkmarknaden gå upp och ner. Som företagare gäller det att hänga med och anpassa sig för att få en så effektiv och lönsam produktion som möjligt.

Mjölk av högsta kvalitet ger bättre betalt, och de samarbetar med grannar kring maskiner och skörd, så att varje gård inte behöver ha all utrustning själv. De ser också en positiv framtidstro bland mjölkbönderna.

– I Halland tar många yngre över gårdar nu, och vi har själva precis påbörjat ett generationsskifte. Vi kommer att finnas kvar som bollplank, men inte ha huvudansvaret.

– Under våra år har det skett en enorm utveckling, både i branschen och på vår egen gård. På min föräldragård handmjölkade vi våra två kor, och när vi skaffade mjölkgrop här kändes det som himmelriket. Nu pratar de unga om att installera robotar! Det ska bli spännande att följa gården i framtiden, säger Erna Eriksson.