Allemansrättens rättigheter och skyldigheter

Billby gård ägs och drivs av Peter von Satzger och hans familj. Peter berättade om gårdens historia. Den har varit i familjens ägo i 350 år, och i dag bedriver de hästverksamhet, jord- och skogsbruk. 

I det storstadsnära läge som gården ligger i får de många människor som kommer till området och vistas i gårdens skog och mark. Och enskilda personer eller ett fåtal som vill vandra i naturen, plocka lite bär eller svamp, är inget problem, berättar Peter. Tvärtom, han välkomnar dem. Men när det blir flera hundra som vistas på en liten yta och dessutom hugger ner träd och buskage, då blir det ett problem, och något som inte allemansrätten skapades för. 

Öka förståelsen för störning och förstöring

– Jag är rörd att det är så många här i dag, som faktiskt har en viss makt vad gäller frågan om allemansrätten. Som markägaren är det viktigaste för mig att öka förståelse för störningen och förstöringen, vad det innebär. Alla pratar om allemansrätten som en rättighet, att man har rätt att vara, bada, springa osv. men man har också skyldigheter att göra det på naturens villkor, berättar Peter von Satzger.

På Billby gård drabbas de näst intill dagligen av människor som inte förstår vad allemansrätten innebär och förstör för sig själva och andra.

– Det som har drabbat oss värst är mountainbikeaktiviteten där man helt enkelt gick in och gjorde en bana rakt genom marken. Det gjorde att allt vilt försvann, rotsystemen förstördes och så sågade man ner en massa träd utan att kolla med oss. Men jag tror ändå att det är en avart. Det är nog ändå ovanligt att markägare drabbas av ett sådant kraftigt intrång. För vår del handlar det mest om nedskräpning och sportaktiviteter överlag. Man tänker inte på att om vi springer här 20 personer varje dag  så kommer det inte finnas något vilt i området. Jag tror de flesta inte förstår det, säger Peter von Satzger.

Deltagarna ledsagades av Peter von Satzger genom delar av gårdens skog och fick se hur stängselpålar hade dragits upp och hur en grillplats nere vid vattnet regelbundet vandaliseras. Där slängs skräp på marken och i vattnet, stockar som ställts i ordning för att sitta på slängs också i vattnet osv.

Hur ska vi komma tillrätta med problemet? Det diskuterades under dagen och många var överens om att börja prata om problemet är ett viktigt första steg.

– Jag tror att man måste börja prata mycket mer om skyldigheterna och äganderätten. Att det finns en äganderätt och nyttjanderätt och att det är jord- och skogsbrukarna som jobbar för att vi ska ha ett öppet fint landskap att vara i. Men man måste också först att man är gäst, inte bara hos en person utan också hos en natur. Jag är gäst i naturen och de som bor här är djur och fåglar mm. Hur stör jag det naturliga livet här eller inte? Börjar man med att ställa den frågan har man kommit långt, säger Peter von Satzger.

Vi måste lyfta äganderätten

Åsa Sikberg, ledamot i LRF Mälardalens regionstyrelse sammanfattade dagen som väldigt intressant och viktig, att diskussionen fördes om allemansrättens olika sidor, och att markägarperspektivet fick utrymme.

– Allemansrätten är en sedvanerätt från medeltiden då människor färdades över annans mark och behövde dygnsvila. Samhället har utvecklats sedan dess och på 1940-talet reviderades Allemansrätten. Grunden är förstås alla människors tillgång till och ansvar för naturen, vilka krav ställs på den som vistas på annans mark i naturen, säger Åsa Sikberg.

– För oss i LRF är det viktigt att lyfta markägarperspektivet som inte finns med i kommunernas mål om friluftsliv. Där borde markägarperspektivet ingå men det är helt borta. I och i det ingår att lyfta de skyldigheter man har när man vistas på någon annans mark. Som t.ex. terrängkörningslagen, man får inte bryta kvistar eller såga, man får inte skapa egna leder, säger Åsa Sikberg.

Ackulmulerad skada är ett stort problem

Angelica Billevik, äganderättsexpert/jurist på LRF, gav en inledande presentation om varför det är viktigt för LRF att vara med på en dag om allemansrätten.

– För LRF är det viktigt att fånga upp markägarens perspektiv. Man pratar ofta om hållbarhet: allemansrätten ur ett flora- och faunaperspektiv, men inte utifrån att det faktiskt är någon som äger marken som vi är på. Allt friluftsliv sker på någons mark, och en stor andel är privat mark. Oavsett så har man skyldigheter också, inte bara rättigheter, säger Angelica Billevik.

Hon lyfte också frågan om ackumulerad skada, det som Peter  von Satzger gav flera exempel på, inte minst mountainbikeåkare på hans mark.

– För en markägare kan det vara så att när många personer gör samma sak, repetitivt, ofta, så kan det tillsammans bli ett väldigt hårt tryck på naturen. Man brukar prata om hot spots. Det är väldigt svårt att freda sig mot överträdelser inom allemansrätten. Det är inte så lätt att få polisen att agera och det är en gråzon i vad som är inte störa och förstöra, säger Angelica Billevik.

Öka respekten för äganderätten

Johan Hellgren, LRF-medlem från Sigtuna, var en av deltagarna under dagen.

– Det är viktigt för oss i LRF att vara med en sådan här dag. Vi måste öka respekten för äganderätten, för annars kommer det att låsa sig i kontakter med de som vill vara i naturen och kan respektera den, och det gör vi bara om vi börjar prata om problemen, säger Johan Hellgren.

Stockholms läns skogsstrategi bjöd in till dagen genom LRF Mälardalen, Mellanskog och Länsstyrelsen Stockholm. Dagen var en del av genomförandet av Stockholms läns skogsstrategi.

Bland de inbjudna fanns riksdagsledamöter, Naturvårdsverket, Polismyndigheten, Länsstyrelserna i Västmanlands och Uppsala län, kommuner i Stockholms län och angränsande i Västmanlands och Uppsala län, samt Svenskt friluftsliv.