NNR - Näringslivets nationella regelnämnd

Näringens nationella regelnämnd (NNR) har genom åren fått återkoppling från företag som uttrycker att de upplever en brist på konsekvens i tillämpningen av regelverk. Denna inkonsekvens noteras inte bara mellan olika länsstyrelser, utan även mellan handläggare inom samma myndighet. För att adressera denna problematik har NNR under 2023 initierat enkätstudier inom fyra tillsynsområden, inklusive djurskydd. Studien syftade till att utvärdera hur regelverken tillämpas genom att använda en fiktiv scenario av djurskyddskontroll på en nötköttsgård, där deltagarna presenterades för olika scenarios.

Följande frågor ställdes:

• Görs en föranmälan av besöket? Om ja, med hur lång framförhållning?
• Hur lång tid på plats bedöms kontrollen ta?
• Hur ofta görs ett uppföljande besök utifrån förutsättningarna i ärendeexemplet? Om, ja efter hur lång tid?
• Vilken påverkan har andraparts-/tredjeparts-certifiering vid bedömningen av kontrollbehovet?
• Utifrån länsstyrelsens uppdrag att kontrollera och dokumentera brister, vilka andra delar är viktiga vid en djurskyddskontroll (olika alternativ gavs)

Trots att det råder enighet inom vissa områden, som föranmälan av inspektioner och uppskattad tid på gården, framkommer det att skillnaderna i tolkningen och tillämpningen av lagar är större än vad som rimligen kan förklaras av regionala variationer. Det verkar som att lagstiftningen tolkas på olika sätt och att det finns variationer i inställningen till myndighetsutövning. Det finns också betydande skillnader i hur myndigheter integrerar rådgivning i samband med kontroller. Vidare skulle det vara bra om gårdar med certifieringar från andra och tredje part ansågs innebära en lägre risk ur djurskyddsperspektiv, vilket för närvarande inte är fallet.

Från de samtal NNR har haft med Länsstyrelserna under de senaste åren framkommer det att varje länsstyrelse anstränger sig för att uppnå så stor enighet som möjligt i sin tolkning och tillämpning av regelverken. Det finns även initiativ till samarbete mellan länsstyrelser för att främja enighet, även om dessa främst sker mellan geografiskt närliggande myndigheter. Dock är samsynsarbetet på en nationell nivå fortfarande i ett inledande skede och det finns ett tydligt behov av att vidareutveckla dessa insatser för att stärka konsekvens och rättvisa i myndighetsutövningen över hela landet.

Arbetet för att uppnå samsyn mellan handläggare bör grundas i principen om att aktivt motarbeta variationer i hur regelverk tolkas och tillämpas genom öppen dialog och utbyte av synpunkter i specifika fall. Denna interna process inom myndigheter är avgörande och bör vidare utökas för att omfatta samarbete över myndighets- och regionala gränser, med målet att skapa enhetlighet och minska olikheter på en nationell nivå. Dessutom är det viktigt att anpassa resurser och insatser vid tillsyn till den faktiska risken som verksamheten utgör. Genom att dra nytta av de synergier som finns mellan tredjepartscertifieringar och myndigheternas kontrollarbete, där båda strävar efter hög kvalitet och säkerhet, kan effektiviteten i tillsynsarbetet förbättras.

Ett välfungerande system för djurskydd och företagsutveckling vilar på en grund av tillit och förtroende. Detta fundament är avgörande för att skapa en stabil och förutsägbar ram för lagstiftning och dess tillämpning. När företagare står inför osäkerhet kring hur ett nationellt regelverk som djurskyddslagen implementeras, undermineras denna grundläggande tillit. Det är oacceptabelt att lantbrukare möter olika villkor för sin djurhållning baserat på deras geografiska placering. Denna brist på enhetlighet leder till ett försämrat företagsklimat och begränsar potentialen för ekonomisk tillväxt. NNRs granskningar av länsstyrelserna spelar en kritisk roll i strävan efter större enhetlighet genom att belysa både goda exempel och påtagliga skillnader i hur reglerna tillämpas.

Trots att granskningen visar skillnader i hanteringen mellan olika länsstyrelser, lyfter den fram att många ser rådgivning som en integrerad del av sin verksamhet. LRF ser positivt på denna inställning och anser att en formalisering av rådgivningsrollen skulle tillföra betydande värde. Om osäkerheter kring ansvarsområden i samband med rådgivning förhindrar länsstyrelser från att erbjuda den vägledning som både regelverket tillåter och företagare efterfrågar, är det viktigt att dessa frågor utreds och åtgärdas snarast.