Tillgång till modern växtförädlingsteknik
EU-kommissionen har presenterat ett nytt lagstiftningsförslag som ska göra det möjligt att använda grödor framtagna med nya genomiska tekniker (NGT), exempelvis den nobelvinnande gensaxen (CRISPR-Cas9) i EU. Denna växtförädlingsteknik möjliggör framtagandet av nya sorters grödor med egenskaper som är bättre anpassade till ett förändrat klimat.
Europa behöver tillgång till modern växtförädlingsteknik
I dagsläget regleras NGTs genom EUs GMO-lagstiftning efter en dom i EU-domstolen från 2018. Med de nya lagarna skulle NGTs i stället regleras separat.
En avgörande skillnad mellan NGT-grödor och "vanliga" GMO-grödor är dock att NGT-grödorna inte tillförts genetiskt material från andra sorters växer, utan i stället att det på ett riktat sätt skapas mutationer i existerande DNA.
Nya genomiska tekniker (NGT) är redan tillåtet och används redan och på marknaden utanför EU. Det snedvrider konkurrensen och EU hamnar i baksätet.
LRF kommer arbeta för att det nya regelverket utformas på ett ändamålsenligt vis och att växtförädlingen i Sverige kan använda sig av nya tekniker inom en snar framtid.
Teknik med stor potential
Nya växtförädlingstekniker, exempelvis Crisper/Cas9, gör att det går snabbare att ta fram nya grödsorter som är anpassade för att möta den klimatomställningen jordbruket står inför.
Tekniken har stor potential att bidra till en mer hållbar och klimatsmart produktion genom att hjälpa växtförädlare att få fram grödor med egenskaper som är bättre anpassade till ett förändrat klimat och mer motståndskraftiga mot skadegörare.
Med hjälp av tekniken går växtförädlingsprocessen också snabbare än traditionell odlingsutveckling – och blir mer exakt. Det går även att säkerställa lösningar som är positiva för både konsumenterna och lantbruket.
Det här tycker LRF
Några av de stora utmaningarna för samhället är klimatförändringar, krav på en mer hållbar produktion och på sikt behov av mer mat och andra produkter från de gröna näringarna. Därför är det av största vikt att det finns tillgång till så bra och effektiva tekniker och metoder som möjligt, inte minst inom växtförädling.
LRFs genteknikpolicy
LRFs policy för genteknik uppdaterades och beslutades av Riksförbundsstyrelsen 3/3-2021. Det stora tillägget i policyn är ståndpunkten vad gällande nya genomredigeringstekniker.
LRF anser att sorter som är framtagna med tekniker som leder till enstaka riktade mutationer, utan att något DNA förs in, inte ska klassas som GMO i enlighet med definitionen i EU-direktivet 2001/18/EG. Alternativt bör de rymmas inom undantaget från GMO-lagstiftningen.
Kritik mot förslaget
Det finns de som är kritiska mot NGT. De hävdar att de framkomna fördelarna med tekniken enbart är hypotetiska och med största sannolikhet kan uppstå på annat sätt. Oavsett vad kritiker menar behöver regelverket uppdateras för att de nya teknikerna ska kunna användas på rätt sätt. Dessutom innebär dagens regelverk utmaningar i implementering och verkställande, särskilt för att upptäcka NGT-produkter. Även om främmande genetiskt material upptäcks går det inte att bevisa om det har uppstått genom naturlig mutation eller genom användning av NGT. Det här kan leda till handelsbegränsningar och innebära en konkurrensnackdel för EU.
Frågor och svar
En gensax är ett biologiskt verktyg som används för att göra precisa förändringar i organismers arvsmassa. Med hjälp av gensaxen kan växtförädlare snabbare få fram nya sorter av grödor med egenskaper som gör dem bättre anpassade till ett förändrat klimat tex mer tåliga för torka. Att göra riktade mutationer (precisa förändringar) i arvsmassan med hjälp av gensaxar kallas genomredigering. Exempel på gensaxar är CRISPR/Cas9/mutagenis.
NGT är en teknik för att redigera en arts befintliga genom tex öka motståndskraften mot sjukdomar. I GMO växter har man satt in andra gener i ett befintligt genom.
Nya tekniker har stor potential att bidra till en mer hållbar och klimatsmart produktion, tack vare grödor som är mer motståndskraftiga mot skadegörare och som kan anpassas till klimatförändringarna.
EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) har dragit slutsatsen att det inte finns några risker jämfört med konventionell förädling.
Flera andra länder som handlar med EU betraktar inte växter som producerats med nya mutationsmetoder som GMO. Det innebär att EU antingen får svårare att köpa icke modifierade råvaror eller att genetiskt modifierade produkter kommer att importeras till EU utan att vi vet om det.
EU går miste om en större mångfald av växtsorter som kan stödja ett konkurrenskraftigt, effektivt och hållbart jordbruk (till exempel växtsorter som är anpassade för nordiska förhållanden).
Forskningen i EU-länder hamnar på efterkälken i jämförelse med länder som inte reglerar nya mutationstekniker. Det blir svårare att få finansiering för forskning som omfattar GMO när det sannolikt inte finns någon praktisk användning för produkten i slutändan.