Månadens bonde

Tillsammans med sina bröder Martin och Johan driver Katarina Wolf familjegården vidare. 200 mjölkkor och 500 hektar mark är en del att rodda med, och hinner ändå med att vara ordförande i LRF Ungdomen. 

Månadens Bonde i januari bär på en skattkista av erfarenheter och historier från ett 90-årigt liv och nästan 80 års LRF-medlemskap. Följ med till Vättak och möt Stig Lundberg.

Ett stenkast från finska gränsen, strax norr om Haparanda, är familjen Pesula är världens nordligaste producent av senap och rybsolja, och tackar midnattssolen för det. Bröderna Gustav och Vilhelm är på väg in i verksamheten, och Vilhelm trivs bäst i ladugården med mjölkkorna. ”Jag gillar att lära känna dem”.

Lena Ryberg Ericsson och Anders Ericssons gård gick från mindre mjölkgård med tillhörande jordbruk till 6000 äppelträd med över 70 ton frukt, nästan i ett svep – med noll erfarenhet av fruktodling. Varför inte, tänkte paret. Några år senare är de experter på ämnet på Köpings Musteri – och hjärtefrågan är såklart den torra cidern.

Hos Henrik och sambon Åsa på Karaby Gård utanför Kristinehamn i Värmland sjuder det av företagsamhet. Grisar, lamm, höns, jordbruk och pumpor för Halloween. Viktigast av allt? Full kontroll. Här är man med hela vägen in i slakteriet.

Att vara deltidsbrandman, engagera sig både partipolitiskt och inom LRF, och därtill ha en familj, är tidskrävande. Addera att driva en gård på det, och dagarna blir fulla för Johan Persson. Men jobbet är givande. ”Det är ju jättekul”, säger han.

Andreas Wiklund började sommarjobba på Stora Tollby utanför Visby. Nu står han som ägare, och här odlar man potatis som serveras på både Nobelfester och kungliga bröllop. Andreas testar alltid nya sorters grödor och i år är det dags för hampa.

Tillsammans med sin syster Matilda och kusin David, är Jonas Rudenstam femte generationen lantbrukare på slänterna kring Vättern. De första fruktträden planterades 1942 av farfar.

På Gudhems gamla prästgård utanför Falköping spirar växterna i jorden, kossorna i hagarna och entreprenörsandan hos John och Bettina Larsson. Tillsammans driver de Johns familjegård vidare och visar samtidigt upp bondelivet på sociala medier.

Han är ensamstående trebarnspappa, gör egen ost och har tjänstgjort som soldat. Nu gör fäbodbonden Erik något som ingen annan i Sverige gör – bedriver fäbod i system. ”Vi lever som släkten gjort i generationer före mig, i hundratals år”, säger Erik Olsson, mjölkbonde i Jämtland.

Det har aldrig varit någon tvekan om vad Martin Anderberg skulle ägna sig åt. Redan som liten gjorde han nytta i skogen. Nu är han själv skogsägare och driver ett framgångsrikt skogsentreprenadföretag.

Erik Johansson har ofta fått höra att det inte går att ha en bred verksamhet som mjölkbonde, det finns inte tid till det. Men hemma på gården är det just bredden som Erik ser som den främsta styrkan. 

Michelle Paulsson tar det inte lugnt – det står 150 hästar på gården hon driver med sin man Christer, hon roddar med 70 fölningar per år, 6 egna barn, 4 bonusbarn, och en personalstyrka på 6 personer. 

Första spadtaget för Alverbäcks Blommor togs 1968, på Brygga gård där verksamheten fortfarande frodas. Idag står familjeföretaget för närmare 20 procent av den svenska tulpanodlingen. Av 160 miljoner odlade tulpaner i Sverige, odlar företaget 30 miljoner. 

Det är bara tre år sedan 22-åriga Linus Börjesson tog studenten. Sedan dess har han och hans fru hunnit med att ta över en grisverksamhet, få två barn och starta onlinehandel för tygblöjor . Nu ser han ljust på framtiden.

Mitt i Bergslagens magra jordar, i den gamla bruksmarken, ligger Sara Staffare Granqvist och hennes man Carl Johan Granqvists gård Bredsjö. Där bedriver man mjölkfårsproduktion sedan mitten av 1980-talet, och Sara är andra generationen på gården.