Kostnader för jordbrukets gröna omställning

Eftersom det inte finns någon annan del av näringslivet som sitter ihop med så många av miljömålen som jordbruket, finns det heller ingen grön omställning som är viktigare för Sverige att lyckas med än den för odlingen och djurhållningen.

Med grön omställning avses i den här rapporten summan av de miljö- och klimatåtgärder som bedöms behövas i odlingen och djurhållningen för att klara de svenska miljökvalitetsmålen och olika EU-direktiv samt nödvändiga åtgärder för att klimatanpassa odlingen.

För vissa åtgärdsområden har olika myndigheter tidigare gjort beräkningar som sammanställts här och där det saknats har egna bedömningar och beräkningar gjorts.

Den gröna omställningen i lantbruket kostar 80 till 85 miljarder kronor i investeringar på gårdarna och 10 till 11 miljarder kronor i årliga kostnader för andra åtgärder på gårdarna än de som utgörs av investeringar. Exempel på investeringar är ökad biogasproduktion, teknik för precisionsgödsling, restaurering av igenväxta naturbetesmarker och anläggning av bevattningsdammar. Exempel på kostnader för årliga åtgärder är för användning av biodrivmedel, fossilfri mineralgödsel, skötsel av naturbetesmarker och odling av mellangrödor för kolinlagring.

Klimatanpassningsåtgärder för att bättre klara av att hantera situationer med för mycket och för lite vatten är den enskilt största investeringsposten. Under arbetet har fler behov av åtgärder upptäckts, inte minst inom just klimatanpassning, men dessa går ännu inte att kostnadsberäkna. Därför kan de faktiska kostnaderna vara högre än siffrorna ovan. 

Kostnaden för den gröna omställningen i denna rapport uppgår till drygt 20 miljarder kronor per år om man räknar om investeringskostnaden till en årlig kostnad med räntesatsen 15 procent. Summan är betydande i förhållande till omsättningen i jordbruksledet om cirka 80 miljarder kronor per år. Sett utifrån värdet av livsmedelskonsumtionen i detaljhandelsledet, som uppgår till omkring 350 miljarder kronor, blir relationen en annan. Långsiktigt behöver livsmedelspriserna bära huvuddelen av den gröna omställningens kostnader.

Den gröna omställningens kostnader kan till viss del täckas via politiska ersättningar, exempelvis inom jordbrukspolitiken eller energi- och klimatpolitiken. Därutöver är en grundläggande förstärkning av lönsamheten i jordbruket nödvändig och likaså en ökad investeringstakt för att livsmedelsproduktionen ska växa i enlighet med den nationella livsmedelsstrategin och politiska beslut om försörjningsberedskap.

Det som mest begränsar hållbarhetsarbetet i odlingen och djurhållningen är inte otillräcklig förståelse för hur naturen fungerar och brist på insikt om vilka åtgärder som behövs, utan otillräcklig finansiering av miljö- och klimatåtgärder. Den här situationen har varit rådande under ett antal år och därför har Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Lantmännen tagit initiativ till att sammanställa de totala kostnaderna för hållbarhetsarbetet.

Resten av näringslivet använder ofta begreppet grön omställning. I det sammanhanget innebär det i stora drag en omställning till fossilfritt. Men när det gäller den gröna näringen, som bygger på fotosyntesen, bedriver företagande utomhus och brukar stora ytor i naturen, kan den gröna omställningen innehålla många fler aspekter, som exempelvis biologisk mångfald och klimatanpassning.

Ingen annan del av näringslivet hänger samman med så många miljömål som lantbruket. Därför blir just lantbrukets miljöarbete avgörande för Sveriges förmåga att nå målen. Jordbruksverkets rapport om arbetet med Livsmedelsstrategin för åren 2016 till 2021 visar att sju av de 16 miljökvalitetsmålen kopplas till livsmedel och inga av dem förväntas nås till 2030.

Vad som menas med hållbar livsmedelsproduktion är också en fråga om värderingar. Det finns många uppfattningar om hur maten borde produceras. I den här rapporten har vi utgått från de åtgärdsbehov som går att härleda till de svenska miljökvalitetsmålen och till EU-direktiv som trätt i kraft. Men vi har lagt till egna ambitioner som ökad självförsörjning av proteinfoder, att surgöra och processa stallgödsel för ökat kretslopp samt bioraffinaderier för vall, med mera.

Ingen annan del av näringslivet hänger samman med så många miljömål som lantbruket. Därför blir just lantbrukets miljöarbete avgörande för Sveriges möjligheter att nå målen. Vilka förväntningar som än finns på olika odlingsformer, så behövs en kommersiell logik för att finansiera de konkreta åtgärder som gör en hållbar livsmedelsproduktion möjlig. Flera av åtgärderna i denna rapport ökar också livsmedelsberedskapen.

Vi hoppas att rapporten ska stimulera till ett samtal som leder till lösningar.

 Palle Borgström
 Förbundsordförande LRF