Försörjningstrygghet
Om Sverige drabbas av kris eller krig behöver maten räcka till hela befolkningen. Förutom lager krävs ett lantbruk som fortsätter fungera när det verkligen gäller.
Klarar vi oss utan import?
Den mat som produceras i Sverige skulle i teorin kunna räcka till för att föda Sveriges befolkning om vi inte kunde importera mat. Men maten vi skulle äta skulle vara väldigt annorlunda jämfört med nu. Även om det skulle ge oss tillräckligt med näring och energi från kolhydrater, protein och fett, så det finns en avsevärd hake - det skulle bara fungera när det är fred.
Matförsörjning i kris kräver ett starkt lantbruk
Förutom de generella utmaningarna vid en kris möter lantbruket specifika hinder på grund av sin natur. Även en mindre kris, som påverkar elförsörjning eller import, kan snabbt bromsa produktionen av livsmedel. Livsmedelsproduktion är dessutom, mer än många andra verksamheter, beroende av väder och årstidernas växlingar. Det gör det svårt att planera utifrån generella tidshorisonter.
Mot den bakgrunden blir en central del i att stärka totalförsvaret att skapa planer och strukturer som kan säkra matförsörjningen för befolkningen och Försvarsmakten vid kris eller krig.
Vi kan stärka försörjningen och öka tryggheten genom att lagra och förädla vissa livsmedel, så att de håller längre. Men det räcker inte hela vägen. Det som i slutändan påverkar Sveriges förmåga att hantera kriser mest är om lantbruket klarar att fortsätta producera – även under svåra och utmanande förhållanden.
Ökad produktion minskar sårbarheten
För LRF är det tydligt att Sverige, särskilt med tanke på den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde, behöver ta initiativ för att öka sin försörjningstrygghet. Det är viktigt att skapa en stabilare livsmedelsproduktion i fredstider och samtidigt ha planer för att upprätthålla produktionen även under kriser. Dessutom kan de gröna näringarna spela en central roll för att stärka försörjningstryggheten även för el och biodrivmedel.
En viktig utgångspunkt är att följa den svenska livsmedelsstrategins riktlinjer, som syftar till att skapa en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja. En ökad produktion kan minska sårbarheten under potentiella kriser och öka landets självförsörjning.
Följande principer menar LRF bör vara vägledande i arbetet för en mer robust livsmedelsförsörjning i kris:
- Ett livskraftigt lantbruk och ökad svensk produktion av mat minskar sårbarheten.
- Försörjningstryggheten för den enskilda bonden avseende kritiska insatsvaror och logistiklösningar är avgörande.
- Mer förnybar el- och drivmedelsproduktion i Sverige minskar sårbarheten för totalförsvaret inklusive livsmedelsförsörjningen.
- Ökade åtaganden för de gröna näringarna ska regleras i avtal och uppkomna kostnader ska ersättas av staten.
Så ser LRF på matförsörjning i kris
LRF har tagit fram detta dokument för att visa hur organisationen ser på matförsörjning vid kris och krig. Fokus ligger på det första steget i kedjan, alltså själva produktionen av maten, inte på vidare hantering eller distribution.
I arbetet har LRF samlat in fakta och intervjuat experter från Livsmedelsverket, Jordbruksverket, FOI, MSB, Lantmännen samt egna medarbetare. Paues Åberg Communications och Macklean AB har hjälpt till att ta fram delar av underlaget.
Som en del av processen höll LRF:s ledning en workshop där man fördjupade sig i frågor om lantbrukets möjligheter och utmaningar vid en kris, till exempel vem som ansvarar för vad, hur långsiktigt man bör tänka och vilka risker det innebär för den enskilda lantbrukaren.
Sju punkter för stärkt försörjningstrygghet
Utan insatsvaror, ingen mat. Vi kan öka produktionen av svensk biogas och biodiesel och därmed minska beroendet av energi från Gulfstaterna och de ryska krigsherrarna. Men då behövs tydliga produktionsmål, stöd och långsiktiga marknadsförutsättningar. I Sverige använder vi mer bioenergi än vindkraft och kärnkraft tillsammans. En ökning av bioenergin skulle sänka elpriserna och öka arbetstillfällena. Dessutom bidrar biogasen till produktion av biogödsel. Vi skulle redan nu kunna vara i stort sett självförsörjande på mineralgödsel.
Hur Sveriges bönder producerar maten måste avgöras av marknaden. Vi anser att vi ska ha tydliga mål gällande hur mycket mat som produceras i Sverige snarare än hur eller vad som produceras.
Finansieringen i det kommande jordbruksstödet från EU minskar med 1 miljard per år. Regeringen bör öka den nationella medfinansieringen med ett ”gräspaket” som innehåller ett återinfört vallstöd, höjt kompensationsstöd och djurvälfärdsersättningar för betande djur.
Navet kring svensk livsmedelsproduktion är de offentliga måltiderna. Vissa kommuner är redan duktiga men här är det viktigt med en tydlig nationell riktlinje. Alla skolbarn och äldre ska serveras hållbar och hälsosam mat från svenska bönder. Det gäller inte minst i tider när kommunernas budgetar stramas åt.
Den svenska jaktlagstiftningen beslutades 1987, alltså två år innan Berlinmuren föll. Syftet då var att stärka viltet. Det har gått så bra att viltet nu i stället har blivit ett stort problem. Varje år förstörs mat motsvarande 1 miljon matkassar redan på åkern. Det kan inte vara vildsvinen eller klövviltet som avgör svensk matproduktion. Det är dags för en ny jaktlagsutredning.
Antalet lagkrav som berör lantbruksföretag ökade med 120 procent under perioden 1996 till 2016. Det totala antalet lagkrav för en mjölkproducent med växtodling är cirka 450 stycken. Det är orimligt. Sveriges bönder har effektiviserat sin verksamhet, nu är det dags för Myndighetssverige att effektivisera sin.
Bara i Sverige blir vi en miljon fler vart 15:e år och därför behövs varenda kvadratmeter åkermark för att odla. Till 2033 beräknas cirka 20 000 hektar mark tas i anspråk för EU-åtgärder och av kommuner för exploateringar. Utöver det föreslår EU nu att livsmedelsproduktionen ska avslutas på stora arealer bördig åkermark. Samtidigt beskriver EU:s expertmyndigheter att odlingsmarken i norra Europa ökar i betydelse när klimatet förändras.