Försörjningsgrad

Förutom mat är vi också beroende av att importera varor för att kunna driva ett eget lantbruk. Vi importerar energi, foder, bränsle, gödselmedel, växtskyddsmedel, utsäde och reservdelar. Vår egen produktion av exempelvis spannmål, sockerbetor, morötter och ägg är godtagbar. Men för att klara behovet av frukt, grönsaker, ost och i stort sett allt kött är vi starkt beroende av import.

En högre försörjningsgrad gör att Sverige blir mer robust för att till exempel för att kunna hantera olika typer av kriser eller handelshinder.

I fredstid handlar det om att ge utrymme för en mer hållbar produktion, större möjligheter till konsumtion och export av bra livsmedel med lägre klimatpåverkan. Det i sin tur skapar också fler och stabila arbetstillfällen. Handel inom Europa och globalt är något positivt och ligger inte i motsättning till en ökad självförsörjning.

Sveriges avlånga geografi och varierande klimat skapar helt olika förutsättningar för lantbruk beroende på var i landet du befinner dig.

I norr erbjuder de långa sommardagarna med många soltimmar goda odlingsmöjligheter, medan de kalla vintrarna hjälper till att hålla sjukdomar och skadedjur i schack.

Den svenska trädgårdsnäringen är främst koncentrerad till Skåne, där över 70 procent av landets grönsaker, frukt och bär odlas. Gotland, Öland och Kalmartrakten utmärker sig särskilt för odling av bönor tack vare de många soltimmarna och kalkrika jordarna.

Spannmålsodlingen dominerar i Skåne, Västra Götaland och Östergötland. Här odlas spannmål som används både som foder och för livsmedelsproduktion. Spannmålen från Skåne används till exempelvis bröd och alkohol. Där spannmål odlas finns också ofta gris- och kycklinguppfödning samt äggproduktion.

Kor, får och lamm finns över hela landet. De är experter på att omvandla gräs från marker som annars är svårodlade till värdefullt kött och mjölk.

Sveriges självförsörjningsgrad ligger på omkring 50 procent, jämfört med Finlands cirka 80 procent. Men potentialen för att öka svensk livsmedelsproduktion är stor. Vi kan satsa mer på odling av grönsaker, potatis, frukt och bär samt öka uppfödningen av gris, kyckling, kor, får och lamm.

Energismarta växthus kan ge ett lyft för tomat- och gurkodling. Nya grödor och växtbaserade proteiner kan utvecklas, och odlingen av betor, rotfrukter och potatis kan expandera på många platser i landet. Spannmålsområden kan utnyttjas bättre för att föda upp fler grisar och kycklingar samt öka äggproduktionen. Kor, får och lamm omvandlar gräs från svårodlade marker till kött och mjölk på ett resurseffektivt sätt.

Faktorer som påverkar lantbrukets etablering är exempelvis slakteriers och industrins placering, befolkningstäthet och infrastrukturen. Det finns omkring 600 000 hektar åkermark som kan odlas mer effektivt, särskilt i Norrland och Svealand, där mycket mark står outnyttjad.

Även om vi inte kan förändra jordens geografiska läge, antalet soltimmar, regnmängden eller säsongslängden, kan vi påverka annat. Med rätt förutsättningar kan vi förbättra företagens villkor, optimera industrins och slakteriers placering, stärka orters attraktionskraft och utveckla infrastrukturen och vägnätet.

En siffra över 100 anger att det finns stor möjlighet till export och en låg siffra att beroendet av import är stort för den varan för att det ska räcka till alla.

* Avser 2019
Källa: Jordbruksverket, SCB.

En sammanvägd siffra för all konsumerad mat ligger på cirka 50 procent idag och den låg på cirka 75 procent 1988. Denna beräkning är gjord utifrån konsumtionens värde till skillnad från siffrorna ovan.

Anm: Invånarantal 1988 8,5 miljoner, 2022 10,5 miljoner.