Biologisk mångfald, alltså variationen av livsformer i naturen, är avgörande för jord- och skogsbruk. Den inkluderar allt från mikroorganismer som bidrar till näringscykler, till pollinerare som bin och fjärilar, samt olika växt- och djurarter.

Mat från Sverige Hållbarhet Landsbygd Miljö och klimat Nöt

Viktigt att främja biologisk mångfald inom jord- och skogsbruk

De första som märker av de negativa konsekvenserna av minskad biologisk mångfald är de som verkar inom de gröna näringarna. Det är därför avgörande för LRF att bedriva ett proaktivt och kunskapsbaserat arbete för att främja biologisk mångfald inom jord- och skogsbruket.

De gröna näringarna, som står för produktionen av livsmedel och andra biobaserade råvaror, omfattar en mängd olika typer av landskap: ängs- och betesmarker, historiska platser, urbana grönområden, skogar, skyddade områden och åkermark. Oavsett vilken typ av produktion det handlar om påverkas den och är beroende av den omgivande biologiska mångfalden.

LRF vill att det ska utformas flexibla ersättningssystem som gör det möjligt för brukare att, både individuellt och tillsammans, säkerställa en miljö- och klimateffektiv produktion över tid. Genom att främja en variation av brukningsinriktningar skapas en mångfald i brukandet, vilket i sin tur ger en mångfald i landskapet.

Det här vill LRF

LRF vill användningen av inhemskt producerade fodermedel, livsmedel och biobränslen ska öka. Nedläggning av jordbruk leder till igenvuxna av landskap och riskerar att bli ett omfattande problem för den biologiska mångfalden i det svenska jordbrukslandskapet.
LRF vill främja en variation av brukningsinriktningar för att skapa mångfald i landskapet. Viljan att satsa på olika grödor, trädslag, brukningsinriktningar och metoder, exempelvis goda växtföljder, förutsätter lönsamhet och trygga, långsiktiga spelregler.
LRF vill att arbete för biologisk mångfald ska vara flexibelt och anpassas efter lokal miljö, produktionsinriktning och gårdens unika förutsättningar.
LRF anser att jord- och skogsbrukare bör involveras tidigt vid planering och utveckling av mål och planer för biologisk mångfald, exempelvis vid utarbetande av länsstyrelsers skötselplaner och grön infrastruktur.
LRF anser att en rik genetisk variation är viktig i avel och växtförädling för att säkerställa långsiktigt hållbar produktion och genetisk beredskap.

Så kan biologisk mångfald främjas

Kompetensutveckling och rådgivning är viktigt för att främja biologisk mångfald. Genom att sprida kunskap och ge stöd till lantbrukare kan fler insatser göras för att värna naturen.
Certifiering och produktionskoncept som bygger på marknadens efterfrågan och ger lantbrukaren möjlighet att välja åtgärder kan vara framgångsrika verktyg för att stärka den biologiska mångfalden.
Blommande bryn och zoner är viktiga för pollinerande insekter och kan både öka pollineringen och täcka tidsluckor när det saknas blommande dragväxter på åkern. En rikare blomsterflora gynnar skörden och skapar en win-win-situation för både lantbrukare och pollinerare.
Jordhälsa är en nyckelfaktor för biologisk mångfald. Att vårda bördighet, markfauna och mullhalt genom skötsel och brukande av jorden är avgörande för en långsiktig och hållbar produktionskapacitet.
Kunskap och innovation är viktiga för att kombinera effektiv odling i slättbygd med ökad biologisk mångfald på ett konkurrenskraftigt sätt. LRF arbetar för att utveckla metoder som gör detta möjligt.
Enkel tillgång till information om olika åtgärder för att gynna biologisk mångfald är viktigt. LRF vill göra det lättare för lantbrukare att hitta relevanta insatser och kunskap för att stärka ekosystemen på sina gårdar.

Stärkt social och ekonomisk hållbarhet för animalieproduktionen i hela Sverige är ett måste. Genom bättre betalning för lantbrukets produkter och tjänster kan delmålen i miljömålen Ett rikt odlingslandskap, Ett rikt växt- och djurliv och andra mål för biologisk mångfald uppnås.
Tillgången på betesdjur måste säkras för att motverka igenväxning och skapa avsättning för den viktiga vallen, vilket gynnar både lantbruket och den biologiska mångfalden.
LRF arbetar för att främja betesdrift genom att förbättra de praktiska förutsättningarna, förenkla regelverk och öka de ekonomiska incitamenten för lantbrukare att hålla betesdjur.

Hållbart skogsbruk kräver hänsyn till biologisk mångfald, där viktiga strukturer och områden med naturvärden bevaras. Samtidigt behöver nya naturvärden få utvecklas, exempelvis genom att träd tillåts bli gamla, lövträd får växa upp och döda träd lämnas kvar i skogen.
Skötsel av skogen bör ske där det gynnar naturvärden, för att säkerställa en balanserad utveckling mellan brukande och bevarande.
Bevarande och utveckling av naturvärden måste utgå från skogsägarens förutsättningar och vilja. Det måste finnas acceptans för att skogsägare har olika ambitioner, vilket sammantaget bidrar till ökad hållbarhet både ekologiskt, ekonomiskt och socialt.
Förbättrade villkor för enskilda skogsägare är centrala. När fler skogsägare, utifrån sin kunskap och sina lokala förutsättningar, gör olika val skapas en nödvändig mångfald. Skogsbruket är också en viktig del av ett livskraftigt jordbruk, särskilt det småskaliga.
Om samhället begränsar brukandet av skog till följd av naturvärden eller arter, ska skogsägaren få full kompensation. Skog som varken avsatts frivilligt av ägaren eller anses skyddsvärd av staten ska inte klassas som nyckelbiotop. Dessutom bör skogsägare kunna få tidigare registrerade nyckelbiotoper upphävda om ersättning inte ges.
Formellt skydd av skog ska kräva skogsägarens medgivande, så att äganderätten och brukanderätten respekteras.
LRF bidrar aktivt till en effektivare naturvård, bland annat genom deltagande i utvecklingsarbete, exempelvis målbilder för god miljöhänsyn, samt genom att stärka kunskapsutvecklingen inom området.

LRF anser att formell begränsning av en markägares brukanderätt endast i yttersta undantagsfall får ske mot markägares vilja. Istället bör samhället uppmuntra till att brukandet av mark bidrar till uppfyllandet av miljömål genom tydliga incitament så att markägarens och samhällets intressen sammanfaller. Formellt skydd och andra inskränkningar som innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras ska alltid medföra full ersättning. Om förväntningar finns om ökad hänsyn på en viss plats måste en ersättning för detta utgå.

LRF anser att landskapsplanering aldrig bör ske över huvudet på markägare. Däremot kan det ibland finnas skäl att ta hänsyn och lämna rekommendationer om hänsyn utifrån ett landskapsperspektiv.

LRF anser det viktigt att förhindra beskogning av kulturlämningar och andra element som stenmurar, åkerholmar, körvägar, alléer med mera.

LRF anser att värdefull mark inte permanent ska tas ur produktion genom exempelvis byggnation i samband med att tätorter expanderar.

LRF vill att viltstammarna anpassas och anser att detta är viktigt för att möjliggöra en mångfald av brukningsinriktningar. Valet av gröda eller trädslag ska inte begränsas av lokala viltstammar.

Senast uppdaterad: 2025-02-28