Krönika: Erik Siggelin

Styrelsens Erik Siggelin tar i sin krönika upp förslaget att vattenuttag på Gotland över 10 m3 ska tillståndsprövas, vilket skulle medföra mer regler och administration för lantbruket. Något som går stick i stäv med regeringens uttalade vilja att minska regelkrånglet.

EU-kommissionen är inte nöjda med hur Sverige har implementerat MKB-direktivet (MKB=miljökonsekvensbeskrivning). Då är ryggradsreflexen från myndighetssverige att pausa arbetet med regelförenklingar och arbetet med att höja Sveriges beredskap, för att istället införa mer regler. Förslaget om nya regler som har varit på remiss är att vattenuttag över 25 m3 på fastlandet och över 10 m3 på Gotland och Öland, ska tillståndsprövas och därmed inte längre omfattas av undantaget för uttag av vatten för husbehov. 

Enligt “Svenskt Vatten” läcker 17 % av levererat vatten ut från det kommunala ledningsnätet varje år. Jordbruket använder 4 % av den totala sötvattenanvändningen i Sverige, vilket inkluderar vatten för bevattning. 13 % av vattenanvändningen inom animalieproduktionen är kommunalt vatten, 87 % kommer således från enskilda vattentäkter. Siffrorna är inte jämförbara men ger perspektiv på lantbrukets vattenförbrukning.

Enligt den regionala vattenförsörjningsplanen konstateras att ”Länsstyrelsens beräkningar visar att det finns 600 djurgårdar i varierande storlek som använder enskilt vatten till djurens vattenförbrukning” (Eklund 2018. Regional vattenförsörjningsplan för Gotlands län. Sid 32.). Snittgården konsumerar enligt detta vid jämn förbrukning 5,9 m3 vatten om dagen. Men då är Gotlands samtliga gårdar inräknade, även de med 10–40 tackor eller 20 dikor. Enligt LRF Gotlands beräkningar förbrukar nästan samtliga 120 mjölkgårdar, alla Gotlands 25-talet grisgårdar, de 7–8 större äggproducenterna samt de många kött- och lammgårdar, över 10 m3 vatten om dagen.

Det finns dock utrymme för Sverige att argumentera för att Sverige har implementerat MKB-direktivet korrekt. Men det krävs politisk vilja för det. Jordbruksfastigheters vattenuttag för husbehov är lågt i jämförelse med övriga verksamhetsutövare och samhället i stort att en anmälningsplikt är uppenbart onödig. Den skyndar bara på strukturomvandlingen med ökade kostnader och ökad administration för lantbrukare, vilket också går stick i stäv med regeringens uttalade önskan om regelförenklingar för mindre företagare. Här på Gotland där grundvattnet är en bristvara har Region Gotland redan infört anmälningsplikt för nya vattenuttag. Därav kan man då anse att frågan redan är hanterad.

Om förslaget trots detta ska tas vidare behövs djupgående konsekvensanalyser av förslaget och vilka underlag som kommer krävas av lantbrukarna samt kostnadsberäkningar för detta. Vilket vi saknar för tillfället.